När Lucia Tamburino lämnade den traditionella akademin var det inte ett avhopp från vetenskapen – tvärtom. Det blev ett sätt att fortsätta bedriva forskning men med mer flexibla arbetstider och större frihet i valet av forskningsämnen.

– Jag önskade att det fanns ett seriöst forskningsinstitut där jag kunde fortsätta bedriva och publicera forskning även utanför den traditionella akademin. Och så fann jag IGDORE – det var som om min önskan slog in, säger hon.

Lucia Tamburino har en ovanlig bakgrund som spänner över både matematik och naturvetenskap. Hon doktorerade i skogsekologi vid universitetet i Padua, Italien, och har gjort postdoktoral forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Det är framför allt frågor kring hållbarhet och samspelet mellan befolkningstillväxt och naturresurser som driver henne.

– Min forskning fokuserar på hållbarhetsfrågor, särskilt på dynamiken mellan population och resurser. Jag försöker kombinera en analytisk metod med ett bredare perspektiv som inkluderar tekniska, sociala och ekologiska aspekter, säger hon.

Vad betyder det i praktiken? Jo, Lucia utvecklar matematiska modeller som simulerar hur samhällen och ekosystem påverkas av förändringar i exempelvis befolkningstillväxt, konsumtionsnivåer. Ett av hennes mest aktuella forskningsprojekt handlar om kopplingen mellan befolkningsökning och koldioxidutsläpp.

I sin modell visar hon hur ökad befolkning, i kombination med dagens livsstilar, kan leda till att klimatmålen blir ouppnåeliga – även om teknologiska förbättringar införs.

– Det finns ett starkt samband mellan hur många vi är och hur mycket vi släpper ut, men det här sambandet diskuteras sällan öppet. Det är som en elefant i rummet i klimatdebatten, säger hon.

Hon analyserar till exempel hur olika scenarier för framtiden – med varierande födelsetal, konsumtionsmönster och klimatpolitik – påverkar utsläppsnivåer och resursanvändning. Resultaten kan hjälpa beslutsfattare att förstå vilka åtgärder som faktiskt har störst effekt på lång sikt.

– Genom modeller kan vi testa olika framtidsscenarier innan de händer. Det är ett kraftfullt verktyg för att förstå konsekvenserna av våra val i dag, förklarar hon.

Tamburino är också en stark förespråkare för FAIR-data – det vill säga data som är Findable, Accessible, Interoperable och Reusable.

– Utan data är alla idéer bara spekulationer. Data är som en bro mellan filosofi och vetenskap – en smal bro där bara hypoteser som överensstämmer med verkligheten får passera. Jag samlar inte in data själv, utan försöker välja tillförlitliga källor och vara så transparent som möjligt i mina analyser och tolkningar av resultaten. Jag publicerar alltid min kod öppet för att andra forskare ska kunna kontrollera och bygga vidare på mina resultat.

Lucia forskar inte bara och skriver vetenskapliga artiklar, utan förmedlar även artiklar för att bidra till den offentliga debatten om befolkning. Till exempel samarbetade hon med TOP-blogg, där hon publicerade flera bidrag. Dessutom skrev hon ett kapitel i en fransk bok och nyligen ett öppet brev till Elon Musk om befolkningsfrågan, som publicerats på två olika webbplatser.

Hon menar att i dagens akademiska värld är det tyvärr inte alltid de mest rigorösa studierna som får gehör.

– Jag delar uppfattningen med många andra forskare att intellektuell ärlighet och transparens inte är särskilt värderade inom dagens forskning. Arbeten som passar in i den dominerande berättelsen får ofta stor uppmärksamhet även om de saknar datastöd, medan gedigna och väldokumenterade studier kan avfärdas av ideologiska skäl.

Trots frustrationen känner hon att hennes roll som oberoende forskare, knuten till IGDORE, är en viktig och meningsfull väg.

– Jag kan forska fritt, vara öppen med mina analyser och bidra till en vetenskaplig kultur som bygger på öppenhet.